Månadsarkiv: april 2015

Solidaritet med Kobane på Första maj

Bössgördel Kobane

Årets första maj-insamling går till arbetet med att bygga upp Kobane. Kobane är namnet på en stad och en kanton i norra Syrien. I Kobane bor huvudsakligen kurder men också många från religiösa och etniska minoriteter som finns i Syrien. Kantonen har attackerats av IS. IS har drivits tillbaka men många kurder har flytt och mycket är förstört.

Arbetet med att bygga upp Kobane handlar om att göra det möjligt för dem som flytt att komma tillbaka och bygga upp sina liv och hem igen.

Vad är det som vänsterpartiet stöder? Vänsterpartiet stödjer Kurdiska Röda halvmånen som är verksamt i Rojava i Syrien.

Här sätter du in pengar: Plusgiro 6771-0  märk insättningen Kobane

Kobane BBC doku

Se denna korta BBC dokumentär om Rojava för att förstå mer: Rojava Secret Revolution | BBC Our World (2014)

Läs fördjupning för att förstå vad Rojava är för något.

Fördjupningen är ett referat av Joakim Medins ”Revolutionen i Rojava”, som finns med i antologin Syrien – revolutionen, makten och människorna. Antologin utkom år 2015 på Verbal förlag.

Fördjupning Rojava

Kurderna är en folkgrupp som är spridd över flera nationalstater i Mellanöstern. Turkiet och Irak har stora grupper kurder men i Syrien utgör de 7-10 procent av den totala befolkningen och är bosatta i norra delarna mot Turkiets gräns.
Många har hört om hur kurderna i Kobane lyckades slå tillbaka IS framfart. Men få känner till styret i Kobane. I Kobane dominerar det kurdiska Demokratiska enhetspartiet (PYD), ett sekulärt vänsterparti, bildat 2003. Det finns andra mindre kurdiska partier, ungdoms- och kvinnoorganisationer i de kurdiska områdena. Dessa tillsammans med PYD upprättade i slutet av 2011 paraplyorganisationen Demokratiska samhällsrörelsen (Tev-Dem). Genom Tev-Dem lyckades PYD knyta större delar av civilsamhället tills sig.
När regimens styrkor retirerade fyllde PYD och Tev-Dem snabbt det politisk-militära maktvakuum som uppstod. I en rad kurdiska städer tog kontrollen över samhället över av rörelsens väpnade gren: Folkets försvarsenheter (YPG). Regimens representanter tvingades på vissa håll i väg, men på andra håll fick de stanna. Snart kontrollerade YPG tre separata regioner i nordväst, norr och nordost. Nya vägskyltar med kurdiska namn skrivna med latinska bokstäver dök upp istället för regimens arabiska ortsnamn.
Tev-Dem har låtit regimens offentliganställda driva vidare skolor och sjukhus, men skatteverket har tagits över. En egen polisstyrka utan några band till al-Assadregimen har upprättats.
I januari 2014 presenterade de tre kurdiska områdena en egen konstitution. De kallade sig demokratiska självstyren sedan tidigare men nu fick de egna grundlagar. Områdena skulle hädanefter vara egna kantoner under namnen Efrin, Kobane och Jazira. Deras gemensamma kantonförbund heter Rojava. De säger sig inte vilja bryta sig ur Syrien, utan ser sig själva som ett exempel på ett framtida Syrien med självstyrande regioner. Självstyret beskrivs som ett initiativ för att skapa sekulära samhällen fria från auktoritära och militaristiska drag. Enligt Jaziras premiärminister Akram Hasso, valde Rojava en tredje väg, utan stödja varken Assadregimen eller oppositionens väpnade uppror. Konstitutionen lovar fullständiga rättigheter till alla minoriteter. Kurdiska, arabiska och assyriska är officiella språk. Konstitutionen säger också att parlamentet måste ha minst 40 procent av vardera kön bland sina ledamöter. Kvinnans ställning i de kurdiska områdena har sedan tidigare gestaltats bl a genom kvinnliga soldater i Kvinnornas försvarsenheter (YPJ).
FSA-brigaderna i Syrien och SNC (Det syriska nationella rådet), varav den senare helt består av syrier i exil har uppfattat det som att kurderna stöder regimen. När Rojava utropade självstyre fördömde SNC detta. I samband med IS attacker på Kobane har en ändring skönjats. De kurdiska militära styrkorna YPG och YPJ samarbetade med sex olika FSA-grupper i september 2014.
Den långa tid som Kobane var hotat gjorde också att USA började sända vapen till kurderna genom att släppa ner lådor med vapen. Att transportera vapen till kurdiska Rojava genom Turkiet gick tydligen inte. I september började USA med flygattacker mot IS för att driva tillbaka IS från Kobane. 

Riskfritt att sparka medarbetare inom privata välfärdsföretag

I lokal media såsom TÅ och SR Västernorrland har det talats mycket om att anställda inom vården inte vågar berätta om missförhållanden. Med anledning av att allt fokus hamnade på den offentliga välfärden där det finns lagligt meddelarskydd ville vi V Sollefteå korrigera bilden och peka på problematiken med avsaknad av meddelarfrihet i privata vårdföretag.

 

Här följer insändaren som publicerades i TÅ 30 april:

Riskfritt att sparka medarbetare inom privata välfärdsföretag

Minns ni Caremaskandalerna? Namnet som blev så belastat att man bytte namn till Vardaga. Caremaskandalerna skulle inte ha blivit kända om inte vårdpersonal kontaktat media och berättat om vanvård och felbehandlingar. Medarbetarna som satte lojaliteten till patienterna före företaget fick ofta sparken. Vårdföretagen har enligt lagen rätt att sparka medarbetare som pratat med media om sådant som påverkar deras konkurrenskraft negativt, till exempel en vårdskandal.

Offentlig verksamhet omfattas av meddelarfrihet. Där kan chefer eller andra ansvariga straffas om de på något sätt särbehandlar anställda som avslöjat missförhållanden eller om de efterforskar vem som talat med media. Detta följs inte alltid men lagen kan användas av anställda mot okunniga chefer.

Den statliga utredningen kom i december 2013 fram till att det behövs ett stärkt meddelarskydd för privata verksamheter som omfattar vård, skola och omsorg. Kommer utredningens förslag att bli verklighet? Friskolornas riksförbund är kritiska till utredningen och Almega, tjänsteföretagens arbetsgivarförening, menar att meddelarskydd är en ”fara” för privat sektor.

Meddelarskyddet är inte annat än yttrandefrihet på arbetsplatsen. Det måste vara en rättighet både för offentliganställda såväl som för privatanställda inom välfärden.

Anders Malmros

Karin Petré

Vänsterpartiet Sollefteå